På bussen
Det droppade av folk efterhand & i Ljusdal fick jag mitt eget säte igen. Bakom mig satt sig en liten söt tjej. Jag log mot henne när våra blickar möttes, hon log tillbaka. Som en hälsning lixom. Sen va jag körd!
Hon sticker fram huvudet mellan sätena & säger "visst är det fint". Vi kollar ut båda två.
Därifrån rullar det på. Utan att andas berättar hon vart hon ska, vilka som är med henne, vilka hennes favoritbackar är, hur mkt snö dom har hemma, hur mkt snö dom haft de senaste åren, hur många snögubbar hon byggt, att hennes pappa inte kunde följa med, att han inte kunde göra det när dom va i Malmö heller, att det är synd om pappa men han hann iaf köpa en iPad, om alla appar & spel dom laddat hem (väldigt ingående), vad hennes mamma jobbar med, hur många dagar hon varit i skolan, lärarens namn, bästa vännerna, vilka hon jobbar bra med i skolan, deras pågående arbeten, hennes brors namn, vad hon fått i julklapp & att hon är självsäker. Osv osv..
Hon gick i fjärde klass!
Innan jag ens hann påbörja min livshistoria hade hon lagt sig ner å somnat!
Vilken härlig historia ... barn är goa ...
