Värre än det kanske låter..


Igår när mamma, pappa & Erica va här & bjöd på mat va jag en sur & otacksam bitch utan någon som helst anledning (trött & utarbetad?). Jag kanske förtjänar denna knockouten. Precis som om jag straffar mig själv.

Jag förtjänar en örfil men att trycka ner mig på botten, spotta på mig & aldrig låta mig resa mig upp. Då är jag för hård mot mig själv. Något jag aldrig vill uppleva igen. Äckliga jävla dröm. Kom aldrig tillbaka!!!!

Jag vill inte somna om, i rädsla av ett återbesök. 3 timmar & 40 minuter kvar...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0