Det är jag som är Bandana!
En 45 timmars jobbhelg är över. Fredag, lördag & söndag.
Efter det tragiska beskedet vi fick i onsdags har mina känslor över jobb mixats. Det är skönt att få bygga upp en mur & koncentrera sig på något annat.. Samtidigt som den där muren är otroligt skör & inte riktigt under kontroll.
Jag känner inte igen min kropp. Att det hugger till i hjärtat & trycket över bröstet är hårt, när jag i nästa stund ler & är glad.
Men, det är ett måste. Viktigt att få utlopp för sina känslor & tänka på det som hänt.. Men också viktigt att få rymma bort en liten stund. Hur ska vi annars orka med?
Vi saknar dig Karin!
Kommentarer
Trackback
