Älskade Karin Nordenberg
Jag blir så ledsen, arg, frustrerad. VARFÖR? Varför nu??? Varför du?????
Du som är egen på ditt fina vis. Utan tv med sova som största hobby, näst efter handbollen. Du som syr dina egna kläder & stickar i väntan på nycklen till hallen. Du som läser serietidningar & gärna betalar för att få lägenheten städad. Du som får panik när du inte hittar snusdosan & är lycklig som ett barn när du köpt cherrycoke. Du som gärna pratar snusk & alltid får en att skratta. Dig som vi retat för 91:an i London precis som du retat mig för dina avgörande mål på mig i två dm-finaler i rad. Du som alltid får mig på bra humör & som gör oss alla till bättre handbollsspelare med din skicklighet att se de små felen. Du som har en ihopvikbar cykel. Du som lät mig klippa dig med kökssax i ett mörkt rum & med alkohol i blodet. Du som sa att jag är grym både med sax & boll. Du som alltid är glad. Du som är hård men rättvis & ÄLSKAD AV ALLA
Världen är faan ingen rättvis plats!!!!!!!!!!
Min älskade vän och kollega. Inget av det inträffade har sjunkit in. Det smärtar så.
Underbar beskrivelse av Karin. Det gor sa skjukt javla ont.
Stämmer precis det du beskriver gällande karin.Jag har träffat henne nästan dagligen genom mitt jobb(jag lämnar posten till företaget där hon jobbade)vi skämtade alltid med varann....tomheten är stor och jag har nog inte riktigt fattat än att hon är borta.Det är ju precis en vecka sen idag som den hemska olyckan hände.
Min lilla "sexiga" Karin. Var det första jag sa när jag hörde vad som hänt. Du var en glädjespridare som jag aldrig glömmer ska du veta. Din gamle fotbollstränare Ulf.
