Måste man må dåligt för att lyckas?


Nu när jag är "mellan två jobb" å stiger upp lite senare på morgonen brukar jag kolla på Efter tio istället för Vakna med the vocie. Känns kanske lite mer verkligt & djupare. & just då är det bra att varken gossip girl eller sex and the city går på någon annan kanal, då hade jag varit där istället. Jag kan lära mig endel vilket skulle behövas för min allmänbildnings skala som just nu kan tyckas få minus poäng.


Idag va Odd Mollys grundare på besök. Han talade om sitt tragiska liv, tillfälligheter som räddade honom från fängelse, pengar som flödade & användes på droger, dottern som inte hade någon pappa de första 5 åren & hur hennes mamma räddade honom genom att kasta ut honom. Det va då han förstog. Att någon trodde på honom, trodde att han skulle bli "frisk" va sista pusselbiten & livsavgörande.
Sen grundade han alltså Odd Molly. Härliga kläder med modeller som alltid ler på catwalken. Annorlunda & mysigt med spirande glädje. Ett sjyst budskap.


Förra veckan diskuterades en bok. Å 3 av 4 tyckte att boken inte alls va bra. Drog jämförelse & kom fram till att författaren aldrig upplevt det hon skriver om.. & det märks. De börjar prata om en annan bok där hon som skrivit raderna själv varit där. I boken. & att den är såå himla mycket bättre.


& det finns så mycket mer. Flera.


Så..
Måste man må dåligt, haft en hemsk uppväxt eller svårt att hitta sig själv för att lyckas? Jag tänker på musik, böcker, kläder & design. För hur bra skulle en låt om min uppväxt bli? Skulle jag skriva om vår underbara lekplats på baksidan, om mamma & pappas 20åriga gifta förhållande, om maten som alltid stått på bordet, om mina systrar som alltid funnits vid min sida eller om skolan där jag alltid haft kompisar & mått bra? Skulle jag kunna skriva en låt eller bok när jag inte har de där känslorna inom mig? Hur ska jag någonsin kunna beskriva något jag aldrig kännt?



Sen tackar jag för min uppväxt & skiter i författarkarriären.
Men jag undrar ändå.. Om det är lättare för de som haft det sämre.
Få fram känslorna på scenen & visa äkthet. Kan man skillja på äkta & oäkta?



Kommentarer
Postat av: jalde

Jag har också funderat på detta. Men dock inte blivit klokare för det. Men visst känns det som om alla kändisar,författare, blablabla har i snitt haft en taskig barndom till och från. Konstigt...

2009-03-26 @ 12:13:15
URL: http://taini.wordpress.com
Postat av: Mamma

Tack!

2009-03-26 @ 16:51:03
Postat av: Elin

Jag skulle mer än gärna läsa din bok! :)

2009-03-26 @ 22:24:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0