Dö
Som i början på förra året. När vi fick nya chefer. Jag lipade hemma, på jobbet, på handbollen. Pratade inte, lyssnade inte. Som om mitt hjärta slitits ut. Dom dödade mig långsamt.
Så känner jag mig nu. Exakt. Ångest & mitt hjärta känns platt. Någon drar i snöran runt min hals. Jag kan inte andas. Som om framtiden försvann.
Jag vill inte va med mer.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Du vet att allt löste sig på ett mycket bra sätt då det blev som det blev i Jönköping. Detta kommer med att ordna sig. Det vet jag. "Good things happen good people" <3
Trackback