Rebecca Ronnysdother

Det händer saker i mitt liv. Något jag längtat efter länge. Nu framkallar det ångest. Är det på riktigt? Mycket snack lite verkstad.. Det är inga smågrejer jag mekar med i nuläget. Men jag vet inte ännu. Efter helgen & då är det snabba beslut som ska tas. Stora för mig. Men jag får någon form av nu eller aldrig känsla. Å aldrig låter tråkigt?! Inte riktigt nöjd & det finns kvar. Det onöjda.

Men vad är jag utan bollen? Jag peppar mig själv & tänker..

Fotokurs
Pass på gym
Resa
Gudmor
Lära mig spela gitarr
Umgås med vänner på annan ort
Mer jobb, mer pengar
After Work
Hemresor oftare än 2 gånger om året
Bra på mitt yrke
Fina naglar
Inget ont knä

osv...

För jag säger varje år: "När jag säger att jag ska spela handboll nästa år.. Säg till mig då! Påmin mig om hur jag känner nu"

2 säsonger i samma klubb & kanske nöjd efter 2 matcher. För det är sån jag är. Glad när vi vinner, självklart. Men nöjd med min egen insats är jag först när jag släpper in 0 mål. Kvik borta förra säsongen var okej. Men då va det straffräddningar & dubbelräddningar på det. Många sådana. Då är jag okej. Nöjd. Jag borde inte utöva någon sport. Perfektionist. Precis som i mitt yrke. Jag borde trycka på en knapp där inget kan gå fel. Perfektionist!


Men Jönköping? Är jag så liten? Kontrollbehov. Kanske borde jag slänga mig ut. Jag är säker på en stor fallskärm eller en mjuk kudde att landa på. Men ändå.. Vågar jag? Kanske upptäcker jag bortkastade år.

Det är inte ens säkert att chansen dyker upp...
...men jag återkommer.



Jag va tvungen!