Att prioritera
Här sitter jag å bekymrar mig. Jag har massor som måste fixas men ingen tid över. (Skulle kunna sluta prioritera bloggen, men nej. De blir inte kul då) De ser ut som tredje världskriget här. Efter två nya byråer trodde jag att vi skulle få ordning här.. men icke. Vi måste på loppis å sälja en massa.
De e konstigt vad man gnäller för lite..
För nu precis i Efter tio träffade Malou en tjej, hennes faster å fasterns man. Hon hade förlorat båda sina föräldrar i Tsunamin när hon va 11 år. Helt själv i Thailand å ett tag efter hon landat i Sverige fick hon reda på att hennes föräldrar va döda. Hur klarar man någt sånt? Hur kan man gå vidare? Ingen förtjänar något sådant!
Sjukt vad det händer grejer medans jag klagar på att jag äger alldeles för många grejer som måste säljas. FY FAN!
Vad är egentligen viktigt?
Kommentarer
Trackback
