Rebecca Ronnysdother

Visst är det skönt å vakna upp till en klarblå himmel. Ja!


Alex jobbar & jag försöker fålite ordning i vår lägenhet. Puh. Är det bara jag som alltid ställer väskorna innaför dörren å låter dom stå där två dagar innan jag packar upp, efter att ha varit iväg några dagar. Att man alldrig tar tag i det direkt. Nu är dom iaf upppackade & satta på sin plats.

Har endel papper & fixa med, en del samtal å ringa idag. Sen är det träning. Hörde rykten om fys idag. Tråkigt att jag bara ligger bredvid. Men snart. snart snart e jag back on track. Känns liksom meningslöst å leka med ödet just i detta läget. Nästa år. Där ligger mitt ljus. Dit satsar jag. Men jag är så nervös. Tänk om jag glömt bort allt. Om jag inte tar en boll. Om jag bara är helt katastrofalt dålig. Eller tänk om jag på något sätt kan få tillbaka den känslan jag hade för handboll när jag lirade för Mörrum. Då va det kul. Det va allt. Mitt liv kretsade runt bollen & jag gillade det. Glömer aldrig när vi slog eslöv på hemmaplan. Nu va det inte deras a-lag men dock så stort för oss. Jag va nervös fler veckor innan. Det klumpade sig i magen så fort jag tänkte på det.. men gud så bra det blev. å så sjukt roligt vi hade. Så vill jag ha det igen! Den känslan.


Vi är hundvakter. Så snart ska jag på långpromenad med denna söta varelse. Zelma! Henne ska ni få se bilder på sen!