Död

Jag hatar den. Döden.



Ja för ibland börjar man tänka. Först på sin egen död.
Vad händer sen? För visst kan det inte bara va slut?
Å sen på alla i sin närhet. Hur klarar man av bortfallen?
På ett egoistiskt sätt skulle de va skönast att va först.
Slippa va ledsen. Ja de e hemskt. Å jag blir bara mer känslig.


Fy fan för alla människor som påskyndar sina medmänniskors slut.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0